Stackars mig..:(

Jaha! så har det hänt!! Det jag INTE ville skulle hända... vem är dum nog att önska att det ska hända en...

Jag blev uppsagd i måndags!! Det kändes som om hela min värld rasade samman där jag satt med chefen och personalchefen... tårarna rann och de pratade om en massa obegripliga saker. Egentligen inte obegripliga men för mig helt offatbara!! För det kunde i mina ögon inte vara möjlig att jag satt där och i den situationen. Jag har ju varit med om mer än nog på sista tiden ville jag skrika!! Men jag bara satt där och tårarna rann och det där äckliga snoret oxå för den delen...

Vill du vara ensam en stund? vill du att vi går ut ett tag? vill du ta en paus? Jag orkade inte ens säga att det jag ville var att de skulle säga de de ville ha sagt så att jag kunde springa iväg därifrån och tala om för alla vad som hänt mig... Jag sa till dem att det skulle nog ordna sig för mig... och så gick jag in till mina arbetskamrater och grät hejdlöst! För det kändes precis så hemskt! Jag trivdes ju så bra! Och hade helt underbara arbetskamrater! Och chefer oxå för den delen... Jag är inte arg på dom alls, jag var sist in och blev tvungen att bli först ut. Det var inte orättvist, men det var en stor förlust för mig men framförallt för dem.

Så många värmande ord som jag fått av alla.. Ojojoj va varm man blir. Jag känner mig oerhört omtyckt och uppskattad och jag vet att detta inte är något som någon på ELFA egentligen ville.

Nu gäller det att kämpa vidare och ta tag i nästa utmaning och erfarenhet! Att hitta ett nytt jobb när marknaden är som den är... Ingen lätt match men inget är heller omöjligt! Och jag älskar ju utmaningar! Allt löser sig!